/ tankar och funderingar /

Sluta rynka på pannan sa han och kastade kudden på mig

Så kom de där riktiga avslutet ,då jag insåg att nej de finns inte en chans för oss två inte ens minsta lilla. 
Ingenting skulle kunna få de att bli som den kvällen då de bara var jag och han, nej ingenting.
Jag kommer förmodligen aldrig mer få känna hans armar runt mig, hans läppar mot mina och förmodligen aldrig mer få höra hans sjukt dåliga humor .
Men jag känner mig lättare nu när jag vågade och faktiskt inser att jag trivs bra med att vara själv också.
Nu behöver jag inte sitta och vänta på på att någon ska höra av sig.
Jag ska inte längre titta tillbaka på våra gamla sms och sakna honom, nej saknaden och den där lilla glöden kommer nu slockna.
Han har mig inte längre och jag har nog aldrig riktigt haft honom, inte på samma sätt som han hade mig....



#1 / / p:

I många fall känner man om det verkligen var rätt. Känslor är såklart grunden i allt, men kärlek är mer än att bara att älska en person.
Det är mer än att älska någons skratt, någons sätt att hålla om en, någons leende.

Kärlek handlar om att ge och om att ta. Om att göra varandra till bättre människor, att kunna kommunicera och förstå varandra. Kunna vara öppna om allt, och acceptera att saker och ting inte alltid är underbara.

Man ska kunna se den andras brister ja visst. Men det är minst lika viktigt att man ser sina egna brister genom den personen. Hjälper inte den personen dig till att bli en bättre människa är den personen förmodligen inte någon som i längden är bra för dig.

Hoppas du känner att du kommer att klara dig. Finns det en så finns det flera, som Veronica Maggio sjunger = )